Christina svarar: Att ordet diagnos­ förknippas med sjukdom blir ett dilemma när alltfler barn och unga får just en så kallad bokstavsdiagnos. Flertalet av de som får diagnosen har inte ett lidande på den nivå vi vanligtvis förknippar med sjukdom. Däremot beskriver flera sin personlighet på precis det sätt du gör, rastlös och impulsiv.

Just de sidorna av en personlighet framträder extra tydligt i en klassrumssituation, där alla förväntas kunna sitta stilla och koncentrera sig i längre perioder. På en arbetsplats med ett rörligt jobb blir i allmänhet inte dessa personlighetsdrag utmärkande på samma sätt. Forskning visar också att en tredjedel av dem som fått diagnosen som barn är symtomfria som vuxna.

Diagnosen är främst tänkt som en hjälp att förstå sig själv och för att få det stöd som kan behövas, särskilt under skoltiden. Men för en hel del unga kan en neuropsykiatrisk diagnos skapa en bild av att det är något fel på en. Man kan få en känsla av att vara annorlunda på ett sätt som andra ser, men man själv är oförmögen att förstå.

Så fint att du nu träffat en tjej som du känner dig så glad över. Det är inte kons­tigt om du drar dig för att säga något till henne som kan göra att hon blir rädd och backar ur relationen. Men bra att du ändå bestämt dig för att berätta. Annars kanske du kommer att tro att hon valt dig för att hon inte vet.

Det viktiga är att du varken förstorar eller förminskar informationen. Det finns ju dels en allmän information om den här typen av diagnoser, men framför allt finns din egen berättelse. ADHD ser ju olika ut för alla. Hur var du som barn, vad var anledningen att du fick diagnosen och hur blev det för dig att få den? Det är din egen berättelse som är den allra viktigaste, för den är unik.

Kanske har du också hunnit tänka på hur det skulle vara för dig att få ett barn som har liknande svårigheter som du hade? Förmodligen har du en hel del tankar om hur du, med din erfarenhet, skulle vilja stötta ett barn i samma situation.

Jag gissar att du inte skulle vilja att din flickvän valde att dölja någon motsvarande information för dig? Att din önskan är att hon ska vara så trygg med att du verkligen vill vara med henne, att hon ska våga berätta också sådant som kan kännas jobbigt att säga?

Utan att förminska de problem du haft och har, så är det nog så att många av oss har personliga svårigheter av olika slag och dignitet, som vi helst inte sätter upp på våra cv:n. Men vi vågar berätta för dem som står oss allra närmast. I hopp om att bli älskade, trots allt.

Vi människor är olika och vi bidrar med våra olika egenskaper och begåvningar till det gemensamma livet. Olikheterna berikar allas vår tillvaro. De kan vara hinder, men de kan också vändas till möjligheter. Om alla vore stöpta i samma form skulle livet vara ganska outhärdligt. Eller hur?