Det är snart 20 år sedan nu, men händelsen präglar fortfarande Gunvors tillvaro. Den blev den vändpunkt som hon så innerligt längtade efter men inte vågat tro skulle komma. Bakgrunden är i stora drag som följer:
Gunvor växer upp i frikyrkomiljö, gifter sig ung och får i rask takt två barn. Med vardagen försvinner passionen, men en dag möter hon en annan man och den blossar upp igen. Hon skiljer sig för att leva med den nye mannen. Aldrig hade hon trott att hon skulle få uppleva en sådan kärlek.
Den nye mannen är så speciell. Men tiden går och andra, mindre angenäma sidor blir allt mer framträdande. Till sist känner Gunvor att det inte går att leva tillsammans längre och under en gemensam semesterresa fattar hon det oundvikliga beslutet att lämna mannen hon älskar.
– Då var det precis som att jag opererade in ett stenhjärta i kroppen, berättar Gunvor.
De separerar men fortsätter att ses. En söndagskväll ringer mannen och vädjar att Gunvor ska komma.
– Han sa: Du måste komma. Jag sa: Det gör jag inte. Sedan gick jag en promenad. Jag såg att det lyste i fönstret, men jag gick inte in.
Nästa dag får Gunvor ett chockbesked. Mannen är död. Han hade fått en hjärtinfarkt och dött innan han kom in till sjukhuset. De anhöriga lade skulden på Gunvor som ignorerat mannens rop på hjälp.
– Det var helt fruktansvärt hur dåligt jag mådde, hur skuldbelagd jag kände mig. Det blev ett ältande – skuld, skam och dåligt samvete.
Trots att Gunvor är troende kände hon att det inte räckte att be Gud om förlåtelse, men mitt i allt fick hon höra talas om Barbros arbete med förlåtelseprocesser.
– Jag kom till henne och var hos henne en hel dag. Det var helt otroligt. Det var faktiskt något som lyftes ifrån mig och jag började kunna uppskatta mig själv igen.
Processen hjälpte Gunvor att på nytt upptäcka de goda sidorna hos mannen som hon en gång fallit så handlöst för. Hon kände hur stenhjärtat löstes upp och det vällde upp kärlek på nytt.
Trots att händelsen ligger långt tillbaka i tiden nu känner hon fortfarande att den förvandlade hennes liv. Hon har slutat älta och slutat lägga skuld på sig själv.
– Framför allt har jag fått hjälp att acceptera att detta har hänt, utan att förvränga, utan att förminska, utan att förstora.
Fotnot: Gunvor heter egentligen något annat.
