Halmstad. Vi har stämt träff på ett kafé i centrala Halmstad. Niklas Nygren, 45, kommer gående i sakta mak, med ett nöjt ansiktsuttryck.
– Jag skulle egentligen ha haft handledning för några utbildningsläkare i dag, men eftersom de fick förhinder så fick jag lite luft i schemat, berättar han.
Efter ett och ett halvt års sjukskrivning på grund av utmattningssyndrom vet han vikten av sådana där luckor i ett hektiskt arbetsliv.
Innan han själv drabbades av utmattningssyndrom, våren 2015, förstod han inte till fullo betydelsen av att vila. Kanske i teorin, men inte i praktiken. Och framförallt inte när det gällde honom själv.
Som specialistläkare i psykiatri på en öppenvårdsmottagning i södra Halland hade han en krävande arbetssituation.
Han mötte dagligen patienter med psykisk ohälsa. Människor som led av ångest, depression, livsleda och hjärnstress. I ett tidspressat schema förväntades han snabbt kunna ställa en diagnos.
Mängden med intyg till Försäkringskassan och andra myndigheter bara ökade, liksom annan administration. Därtill hade han med jämna mellanrum jour – ofta förknippat med kaotiska situationer. Samtidigt pågick vardagslivet med hus, trädgård och familj att ta hand om.
– Med en blick i backspegeln är det inte så konstigt att min hjärna till slut strejkade. Jag befann mig i stress eller aktivitet under dygnets alla vakna timmar. Intressen som matlagning och trädgårdsarbete fick alltmer stryka på foten – sådant som annars har gett möjlighet till återhämtning. Det sista året före sjukskrivningen kunde jag knappt läsa en bok eller lyssna på radio eftersom min hjärna inte orkade med mer stimulans. Men jag förstod aldrig hur allvarligt läget var, säger Niklas Nygren och tar en klunk av sin cappuccino.
En morgon i maj 2015 åkte han som vanligt till jobbet på mottagningen för att ta emot patienter.
– Jag var ganska trött och sliten, och hade åkt dit lite tidigare för att hinna jobba ikapp med administration.
Vad som sedan hände minns han i detalj.
– Jag kände att jag behövde sätta mig ned en stund. Sedan var det omöjligt att komma upp igen. Det var som att det gick en propp. Det blev tvärnit. Jag satt kvar i min stol i en och en halv timme. Varje gång jag hörde steg i korridoren utanför dörren fick jag hjärtklappning.
När Niklas väl lyckades resa sig ur stolen gick han och hämtade psykologen i lunchrummet.
– Jag sa: ”Jag tror att jag har ett problem.” Psykologen beskrev det som att det hade gått en fassäkring i min hjärna.
I samråd med sin chef bokade han av alla patienter under den resterande veckan. Tanken var att han i stället skulle arbeta med administration, men Niklas fick ingenting gjort. På fredagen insåg han att det inte skulle fungera att komma tillbaka till jobbet efter helgen och han bokade en tid hos en läkare.
– Ändå satt jag kvar sent på fredagskvällen och skrev sjukintyg åt mina patienter, säger han och skakar lite på huvudet.
Niklas var övertygad om att en eller två veckors sjukskrivning skulle räcka, och höll på att gå i taket när läkaren sjukskrev honom i en månad – till att börja med.
– Sedan dröjde det ett och ett halvt år tills jag kunde börja arbetsträna, konstaterar Niklas.
Den första tiden gjorde han absolut ingenting. Han varken läste eller såg på tv. Minsta arbetsuppgift i hemmet krävde en enorm kraftansamling.
– Jag orkade knappt gå till affären, 250 meter bort. Jag som tidigare klippte vår gräsmatta på en timme behövde nu tre dagar på mig för att göra samma sak. Jag hade svårt att köra bil eftersom man hela tiden behöver fatta snabba beslut och jag blev väldigt ljudkänslig. Mina barn tvingades vänja sig vid att deras pappa inte orkade följa med dem till stimmiga miljöer, som simhallen.
Så småningom började han ta promenader, gärna i skogen och utmed havet. Och han började blogga om det han gick igenom. Gensvaret var enormt. Det första blogginlägget, ”Utmattningssyndrom” blev närmast viralt; det spreds rekordsnabbt. 100 000 besökare på hans blogg fick servern att krascha efter ett dygn.
– Det visar vilket stort samhällsproblem det här är. Vi utsätter våra hjärnor för ett väldigt stort informationstryck i dag. Vi är inte skapade för det här tempot.
– Vår hjärna är gjord för korta perioder av stress. Man kan likna stressen vid en slags turbo eller överväxel för hjärnan. Den hjälper oss att reagera snabbt i pressade situationer. Tidigare bestod stressen kanske i att man mötte ett lejon på savannen, förklarar Niklas.
Läs också: Min partner mår psykiskt dåligt – vad ska jag göra?
Själv tvingades han nästan direkt ta bort kommentarsfunktionen på bloggen. Han fick ångestkänningar av mängden kommentarer som trillade in i en strid ström.
– Det blev för mycket för min slitna hjärna att hantera.
I dag har hansamlat bloggens texter i boken ”Ett slut en början. En psykiaters funderingar kring sitt utmattningssyndrom”. Sedan i våras är han också tillbaka i arbetslivet, men han arbetar 80 procent.
– Mitt liv ser inte ut som tidigare. Jag tar ett steg i taget och prövar mig fram. Jag kan inte längre strunta i vad kroppen och känslorna säger. Numera pausar jag om jag känner att det behövs. Det händer att jag lägger mig raklång på golvet på mitt kontor för att vila.
Att ta tid för återhämtning är A och O, menar Niklas. Att tillåta sig att vila, att säga nej och att sätta gränser.
När han var som mest utmattad sökte han sig ibland till någon kyrka för att uppleva stillheten.
– I kyrkorummet finns utrymme för eftertanke. Ibland behöver vi hjälp för att stänga ute världens sus och brus. Det är viktigt att våga stanna upp och möta sig själv.
Själv är han inte troende, även om han säger sig avundas den som har en gudstro.
– Jag tror absolut att bön kan vara ett sätt att hantera stress. Men alla måste hitta vad som passar för dem. Jag funderar till och med på om det kan vara så att en gudstro kan vara ett skydd mot utmattningssyndrom?
Frågan blir hängande i luften.
Kaffet är sedan länge urdrucket och skymningen börjar lägga sig.
– Nu känner jag att jag börjar bli trött, säger Niklas Nygren utan omsvep.
Två timmars samtal om hjärnstress börjar ta ut sin rätt.
– Var rädd om dig, säger han med eftertryck innan vi skiljs åt. Och han verkar mena det han säger.
