Mikaela och Erik Valier gifte sig 2016, men har ägnat mycket tid till att lära känna varandra på djupet. Och att sätta Gud i centrum.
Redan den kvällen då de bestämde sig för att blir ett par valde de att be tillsammans, och Erik minns exakt de första orden Mikaela använde i sin bön.
– Hon sa Käre Jesus, lär mig Erik och jag tyckte det var en så otroligt fin bön, säger Erik och ser på Mikaela som ler och nickar.

De kände inte varandra så väl då och har därför ägnat mycket dit till att prata.
– Vi har otroligt intresserade av att förstå den andra hela tiden, och har jobbat aktivt med det. ”Hur menar du här?”, och ”När du säger det här, vad menar du då?”. Vi gillar den typen av kommunikation, och det ger färre missförstånd.

Under sina samtal har de pratat mycket om tonalitet och sätt att uttrycka sig.
– I början kunde du säga någonting och jag tänkte oj, men nu inser jag att allt inte behöver vara så drastiskt som det ibland låter, lägger Erik till.

Men det är viktigt att inte bara fokusera på att förstå varandra, tycker Mikaela.
– Det blir lätt mycket ”VI” till en början, och tanken är ju att man ska bli ett team. Men det hamnar lätt i ett navelskåderi som i det långa loppet inte är bra.
– Så nu, när vi har fattat beslutet att gifta oss och leva resten av våra liv ihop, så blir det också naturligt att vi vänder oss utåt, och tänker ”Hur kan vår relation välsigna andra?”. Det är något vi verkligen processar, säger hon.

– Vi har ju bara varit gifta sen i oktober, men vi spenderar mycket tid med att prata vi om drömmar och vad vi vill med vårt äktenskap. Omständigheter kommer vi inte kunna råda över, men våra värderingar och de byggstenar som behövs för att bygga en relation som håller, det pratar vi mycket om.