Marie-Louise Nilsson, präst i EFS-kyrkan, Östersund:

– Om vi har Bibeln som grund för våra liv kan vi se att Jesus är påträngande och ser rakt in i våra hjärtan. ”Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap”, säger han i Matteus kapitel fem. Alltså har vi alla problem med detta och behöver be om syndernas förlåtelse varje dag.

Gränsen för otrohet går först i våra hjärtan, varje konkret handling börjar först i våra tankar. Därför behöver vi vara rädda om våra tankar och vad vi släpper in i våra hjärtan. Löftena som ges vid vigselgudstjänsten innebär att jag säger nej till alla andra ( i mitt fall) män och ger min trohet, min kärlek, min passion, min respekt till en man. Däri ligger en stor frihet.

Anethe Carlsson, pastor i Skärgårdskyrkan på Wärmdö:

– Om någon frågar mig var gränsen går så skulle jag säga att det är olika. Vi är olika och har olika områden där vi är svaga. En del klarar av att ha nära relationer till det motsatta könet utan att ens fundera över möjligheten till otrohet. Andra kan inte tänka på något annat. Generellt sett så tror jag att män har svårare än kvinnor med nära relationer till det motsatta könet utan att man börjar tänka otrohet. Men om jag ska säga något ändå så behöver man vara försiktig med beröring. Beröring som får vara ostörd mellan två människor leder lättare till otrohet både i tanke och handling.

Christoffer Abrahamsson, präst i Betlehemskyrkan, Stockholm:

– På ett sätt skulle jag säga att frågan är felställd. I stället för att fundera på var gränsen går för otrohet borde vi snarare fråga oss hur vi kan vara än mer trogna. Så i någon mån uppstår väl risken för otrohet när jag börjar undersöka var den uppstår. Men om man funderar kring var själva gränsen går finns det ju dels fysiskt berörande som kränker troheten mot ens partner och dels finns det tankar som också gör det. Som Luther lär ha sagt: ”Du kan inte hindra att fåglar flyger ovanför ditt huvud men du kan hindra att de bygger bo där.”