De flesta av oss drabbas någon gång i livet av en liten eller stor ålderskris. Den allra mest omtalade ålderskrisen, är kanske 40-årskrisen. Tiden runt 40 år är speciell, menar sexolog och parterapeut Hanna Möllås.
I förra säsongen av Fixa Kärleken snuddade vi vid frågan om vad 40-årskrisen gör med våra relationer. Efter det var det många som hörde av sig till henne för att prata vidare.
– Det här är verkligen ett ämne som berör många, säger Hanna.
Men vad är det då som händer med oss just vid 40?
– 40 upplevs ofta som halvlek i livet. Då gör vi ett slags bokslut för den första halvan som gått. Vi utvärderar och summerar hur det blev med allt i från jobb, tro, partner och barn.
Att göra på det här sättet är egentligen bra, menar Hanna. Vi behöver stanna upp och reflektera. Det kan vara sunt att ta sig tid att se vad som blev bra i livet, och vad vi skulle kunna göra ännu bättre. Vad vi skulle behöva förändra.
– Det här är också en tid när vi inser att livet är förgängligt. När man blir 40, till exempel, tänker många att när man var 20 kändes det länge till 40. Nu inser man att livet går mot döden.
När känslan av att livet rinner ifrån en, kombineras med att man inte är nöjd med vissa saker är det lätt att man fastnar i ett tankesätt där man bara ser allt som är fel.
– På min mottagning möter jag ofta par där den ene börjat grubbla och landat i att det vore bättre om jag hade en partner som var så här eller så här istället.
Felet många gör, menar Hanna, är att man låter bli att dela sina grubblerier med sin partner. Man går alldeles för länge ensam och funderar och då är risken stor att man kommer fram till en lösning som är onödigt drastisk.
– Plötsligt en dag kanske man bara talar om för sin partner att jag vill flytta. Hade man vågat prata om sina funderingar tidigare, hade man kanske istället kunnat jobba tillsammans med det som den ena inte tycker är bra.
Men blir inte partnern ledsen om man en dag säger att jag inte är nöjd?
– Jo, så kan det vara. Det är därför man behöver stämma av med varandra ofta. Sitt ned och buffra med din partner och kontrollera hur ni har det. Man ska inte vänta tills man blir 40.
Om man tar de där små samtalen ofta, menar Hanna, där man frågar hur varandra hur det egentligen är, kan man faktiskt våga säga till varandra att man till exempel upplever tristess. Sedan kan man tillsammans göra upp en plan för hur man ska förändra saken.
– Ålderkriser är oundvikliga, men de behöver inte bli så svåra för relationen om man går tillsammans med varandra på riktigt. Det kräver en hel del av er, ni måste prata med varandra, men det är det värt.
