Evelina och Nils Lundkvist

När vi står inför en situation vi ska lösa, men vi båda tror att det finns ett självklart sätt att uppfatta och lösa den har vi lätt att missuppfatta varandra. Eller när vi kommunicerar för kortfattat med den andre på grund av tidsbrist. Vi jobbar på att inte fylla i våra kommunikationsluckor med antaganden utan att faktiskt fråga den andre! Ibland måste man också röja undan hinder som gör det svårt att lyssna och säga: ”Det är viktigt för mig att höra vad du vill dela, men just nu är jag för distraherad, kan vi ha det här samtalet senare?”

Den tråkiga tonen kan vi ta till när vi varit vakna med nattsnurriga barn, eller när vi inte kommunicerat behov och känner oss oälskade av varandra. Vi försöker undvika den genom att uppmuntra den andre att identifiera sina behov och ta ansvar för att möta dem. Ibland påminner vi varandra om att vi spelar med, inte mot, varandra.

David och Emilia Sundström

Vi är väldigt olika när det gäller att prata. Emilia pratar mycket och David är tystare. Ibland kan Emilia missuppfatta Davids tystnad och ha svårt att se skillnad på om han bara är trött eller om han går runt och är lite irriterad. För att få veta måste man fråga.

Vi blir väldigt sällan sura på varandra och det ligger inte för oss att bränna av arga kommentarer. Vi väntar oftast tills vi inte är så arga längre och pratar om saken i lugn och ro.

Däremot kan vi få lite kortslutning kring kommunikationen om vardagliga saker, kring praktiska saker vi behöver ta tag i hemma. När den ene blir engagerad och vill sätta igång har den andre ingen inspiration och tvärtom. Det kan leda till att vi inte får något gjort.

Stefan och Lillemor Claar

Tänk om vi kunde säga att ”är det något vi lärt oss, så är det att hålla rätt ton i våra samtal”. Vi har varit gifta många år och behöver fortfarande lära oss. Tonen i det som sägs kan nämligen ibland medverka till att vi missförstår varandra och gör att vi inte riktigt hör vad den andre egentligen säger och menar. Det har hänt att vi varit tvungna att säga ”nu slutar vi och så återkommer vi när vi kan prata om detta på ett lugnare sätt”. För en tid sedan, när vi skulle åka en längre sträcka tillsammans i bilen bestämde vi att vi skulle prata om en känslig sak. Vi kom överens om att nu pratar vi lugnt om detta och blir det inte så då slutar vi. Det hjälpte oss och det gick väldigt bra.

Vi har också märkt att när vi kan prata om saker med mer betoning på ”så här upplever jag det när…” uppfattar jag ”när” i stället för tonen av angrepp.