Christina svarar: Att som förälder leva barnfritt varannan vecka är för det mesta ingen önskedröm för någon. Det är en teknisk konstruktion som är en följd av en skilsmässa, för att barnen på bästa sätt ska få ha en nära relation med båda sina föräldrar. Men förälder är man på heltid i alla fall.
Och nu har du fångat upp att dina barn längtar efter att få ha dig lite mer för sig själva, att inte jämt behöva dela dig med sina bonussyskon. Kanske är det något som stämmer överens med vad du också längtar efter? Det kan vara svårt att hitta balansen mellan de egna barnens behov och bonusbarnens. Man vill inte göra skillnad mellan barnen – och ändå är det skillnad – för bonusbarnen har en mamma till.
Som jag förstår det levde du under ganska många år ensam med dina döttrar och det är först för ett par år sedan som du valde att bjuda in en ny man i ert liv. Det är naturligtvis en stor omställning för er all-ihop. Det är många relationer som ska ta form, utöver er parrelation. Den danske familjeterapeuten Jesper Juul menar att det tar 5-6 år att kvalificera sig som ny förälder.
Något av det mest avgörande för att livet i en bonusfamilj ska utvecklas i en god riktning, är just att man stöttar varandra som föräldrar. Så att till exempel den som oroar sig för och vill prioritera sina barn får stöd av sin partner och inte blir ifrågasatt. Det kan kräva självövervinnelse, om parrelationen är ny och man känner sig åsidosatt, men generositet här brukar alltid återbetala sig senare.
Men att förändra umgängestider för tonåringar är inget som du och din man kan göra ensamma. Dels finns de andra föräldrarnas önskemål och synpunkter att ta hänsyn till. Men framförallt är det nödvändigt att barnen själva får säga vad de tycker om de förslag ni har. Att helt sära på barnen är vanligtvis inte det bästa alternativet, om det inte finns särskilda skäl för det. Barnen har också ett behov av att ha kontakt med varandra och deras relation är viktig och ofta livsvarig.
En del familjer gör uppdelningen så att den ena partens barn kommer på lördagen och stannar en vecka medan den andra partens barn börjar sin vistelsevecka till exempel på måndagen. Det betyder att barnen är tillsammans under veckans vardagar, men har varsin helg i fred med sin förälder och bonusförälder.
Det viktigaste är dock att det finns flexibilitet i vistelseordningen. Att det inte är stängd dörr till någon förälder den ena eller andra veckan, utan att barnen vet att deras mamma och pappa finns tillgängliga för dem på heltid. Även om boendet av praktiska skäl måste vara uppdelat.
Att ha barn på heltid är ju egentligen något din man valde i samma stund som han blev förälder. Den möjlighet som sedan uppstått, som innebär barnledigt varannan vecka, är ju samtidigt en sorg. Men visst går det att förstå att man som nytt par har en längtan efter den där partiden, som när man bildar par första gången är den naturliga inledningen av relationen.
Samtidigt är det helt väsentligt att tonåringarna blir lyssnade till när de kommer med önskemål som rör deras boende och kontakt med föräldrarna. Att avvisa dem och i stället sätta sin partners behov främst, kommer de naturligtvis att dra sina slutsatser av. Slutsatser som kopplas till hur mycket de och deras önskningar betyder. Så detta är något ni helt enkelt måste ta på allvar, samtala om och hitta en god förändring. Låt vara att det blir en kompromiss, eftersom hänsyn behöver tas åt många håll, men det viktiga är att barnen går vidare med en trygg känsla av att vara önskade.
