Hur ofta pratar du om tro med dina vänner?

Livet med Gud Vänner och relationer

Vi frågar tre kristna

Emilia Sundström, fritidspedagog Strängnäs:
– Jag kan inte gå på en enda personalfest utan att det blir prat om tro med mina kolleger. Deras frågor om tro kommer ofta ur ett intresse. Ibland har någon varit med om en andlig upplevelse i något annat sammanhang och vill höra vad jag tänker om det. Sådana samtal är spännande.

Ibland tycker jag faktiskt att det är svårare att prata tro med kristna vänner. I sådana sammanhang händer att jag sitter och känner att alla samtal handlar om nästa poolresa i stället för om tro och det blir som att jag drar mig för att prata tro eftersom jag inte vill uppfattas som provocerande eller överpräktig med mitt sätt att tänka. Svårast är att prata tro med dem som en gång varit troende men har lämnat kyrkan. Då blir jag nog överdrivet försiktig eftersom jag är så rädd att riva upp någons sår. Ändå längtar jag verkligen efter att prata tro med just dem.

”Svårast är att prata tro med dem som en gång varit troende men har lämnat kyrkan. Då blir jag nog överdrivet försiktig eftersom jag är så rädd att riva upp någons sår”

Joel Lundström, student, Örebro:
– Det varierar otroligt kring hur mycket och med vilka jag pratar om min tro.Jag tror att det beror väldigt mycket på  vilken typ av relation jag och mina olika vänner har. Vissa av mina vänner pratar jag tro med regelbundet, typ nästan varje gång vi ses. Andra pratar jag om tro mer sällan.

Jag kan ärligt säga att jag pratar betydligt mer tro med vissa av mina icke troende vänner, än med vissa av mina troende vänner. Men som sagt, det har nog mycket med att göra vilken form av relation jag har i förhållande till mina olika umgängeskretsar och vänner. Det här är något som är viktigt för mig. Jag skulle önska att jag får prata mer prata mer tro med mina vänner. Det är däråt jag försöker sträva.

Eva Erlandsson, diakon på Räddnings­missionen, Göteborg:
– Jag pratar rätt ofta om kyrka och teologi med mina vänner. Jag upplever att även de vänner och bekanta som inte själva kallar sig kristna är intresserade av det. En sak som kan bli ett problem i sådana samtal är att andra verkar tycka att jag ska försvara kristenheten i stort, även dem som använder Bibeln och tron på konstiga sätt och det vill jag helst inte göra.

Att på riktigt prata om tro med andra människor är något annat än att prata om kyrka och teologi tycker jag. I sådana samtal behöver man vara mer utlämnande och personlig. Häromdagen berättade en vän för mig om hur hans syster hade fått cancer. Det var kanske första gången vi verkligen pratade om tro.

Läs mer: Ut ur kyrkan – mingla som Jesus

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS