För tre år sedan ”fann de varandra” och upptäckte att de båda under många års tid jobbat med samma inriktning i olika församlingar runt om i Sverige som barninspiratörer och nu hittade en gemensam fråga just kring barn och familj.
Jeanette Ingemarsson bor i Sollentuna, är kommunikatör i grunden och studerar till teolog, och Zandra Adolfsson finns på Öckerö, som musikpedagog och skolledare.
Håller seminarier om dialog med föräldrar
På exempelvis Svenska alliansmissionens årskonferens har de ansvar för en del av barnaktiviteterna. Och de är ofta tillsammans och har seminarier som innebär dialog med föräldrar.
”Tycker du att det är svårt att tala tro med dina barn?” är en av frågorna som ställs.
– Vi är inga experter, vi är vanliga mammor som står i samma situation. Men vi kan hjälpa varandra, säger Jeanette Ingemarsson.
Många vill ha hjälp
Zandra Adolfsson konstaterar att det är många som vill ha hjälp:
– Vi får dela våra erfarenheter, berätta ”så här har jag gjort”. Det är till exempel skillnad på hur man pratar med en tonåring och en femåring.
Tro har blivit privatsak
De är båda uppväxta i en miljö där tron i samhället i övrigt blivit en privatsak. Även i kyrkorna fanns, och finns, en tendens att tänka att man inte vill ”pracka på” barnen sin tro.
– Självklart ska det vara deras val. Men barn ställs inför många val och vi behöver berätta vad vi tror på och visa på våra värderingar, säger Jeanette Ingemarsson.
Zandra Adolfsson menar att kristna föräldrar har stöd i Barnkonventionen och därmed svensk lag.
– Men barnens rätt att ha en tro ifrågasätts ofta i samhället, säger hon.
Fotboll eller Gud vid middagsbordet?
Hon ger exempel från sin egen familj, där hennes man varit fotbollstränare för den egna sonen. Peppningen inför matcher och eftersnacket finns hela tiden vid köksbordet. Men är det lika naturligt att prata om söndagsgudstjänsten?
Jeanette Ingemarsson säger att barn måste få chans att ställa frågor, både de svåra om livet och kanske om varför det är si och så i kyrkan. Föräldrarna har inte alltid svaren, men samtalet är ändå viktigt. Till sist handlar det i huvudsak om det som utgör föräldraskap, att gå före och visa vad som är viktigt.
Till detta kan det ibland behövas redskap, har de förstått.
