Johan och Josefine Arenius, politisk sekreterare och projektledare/ föreläsare

Vi var vuxna när vi möttes och hade båda varit kära i andra tidigare. Vi hade lärt känna oss själva och visste både vad vi längtade efter och vad vi inte ville ha. Det har nog gjort att svartsjuka aldrig varit något vi funderat nämnvärt på, vi hade båda testat klart och är rätt trygga i oss själva. Vi är snabba med att berätta hur vår dag varit och vad som händer i våra liv, vi pratar om vad vi tycker om hos andra människor – av båda könen – och vi umgås med vänner som tidigare har betytt mer än så för oss båda. Vi har nog en rätt så okomplicerad relation till svartsjuka. Skulle det dyka upp senare i vårt förhållande är vår förhoppning att vi kan fortsätta kommunicera med varandra och att vi fortsätter vara omgivna av kloka människor som kan hjälpa oss att reda ut känslorna om de skulle dyka upp.

Linda och Johan Odén, grundare av organisationen Family and friends international

I början av vårt förhållande hade vi ständigt sällskap av svartsjukan som blossade upp när som helst. Som när Johan skulle på golfresa med sina kompisar och vi bråkade högljutt om bagateller, fast det egentligen handlade om min osäkerhet över att han skulle åka bort utan att jag hade kontroll. När jag gick på teaterskolan och repade kvällar och helger, lämnade jag ofta vårt hem mitt i en skrikande konflikt. Då var Johan svartsjuk och kunde inte glädjas över att jag fick göra det jag älskade. Han såg det som att jag valde bort honom.

Vändningen kom när Gud började hela våra hjärtan. Vi förstod att vi måste hjälpas åt. När vi slutade anklaga varandra, valde vi att hjälpa varandra. Gud hjälpte oss att ge förlåtelse till oss själva och till personer som inte längre fanns i våra liv. Vi började bygga en tillit till varandra vi inte haft tidigare. I dag har vi också gett varandra rätt att kolla den andres mail , sms och Facebook.

Else-Marie och Staffan Stadell, pensionerad sjuksköterska och pensionerad präst

Staffan och jag är överens om att öppenhet är det viktigaste. Vi är noga med att berätta om frestelser vi möter. De flesta av oss möter ju det, det viktiga är vad vi gör av dem. Vi ser till att inte låta saker komma mellan oss och bli till hemligheter som kan splittra oss. Om man lägger sådant på bordet, kan det bli något som fördjupar relationen.

Staffan påminde mig om en gång för många år sedan då jag jobbade på Karolinska sjukhuset. En dag kom en snygg kirurg till min avdelning. Vi skulle stå i timmar nära varandra runt patienten och då kan åtskilliga tankar komma. Jag åkte hem och berättade om den frestande mannen för Staffan och det ledde till något mycket positivt oss emellan. 

För oss är också grundbulten att vi inför Gud lovat att älska och vara varandra trogna. Det gör oss grundtrygga i relationen.