Emilia Sundström, Strängnäs
Man delar det man vet att den andre kommer att förstå. Därför blir det lite olika saker som jag delar med olika vänner. Min man är den som får ta emot allra mest av min sårbarhet, den brutala, lite ocharmiga­ som jag behöver visa ibland. Men jag har också varit med om att jag plötsligt öppnat mig för en person som egentligen varit en främling. Man trillar plötsligt in i ett förtroligt samtal för att man känner att man klaffar på just det området. Ett exempel var en forskare som skulle intervjua mig. Hon satt där som professionell, men mellan raderna förstod vi att vi delade så mycket, så vi släppte allt som hade med forskningen att göra och började i stället att prata om sådant som jag aldrig pratat med andra om.

Nina Eriksson, Skellefteå
Vissa av mina vänskapsrelationer är sådana där känslor luftas och det finns en outtalad trygghet. Men jag har också vänner där vi mest gör saker ihop. Då är skratt och upplevelser limmet. Att tänka att nu berättar jag detta för min vän, kan vara att bestämma att nu har min vän kvalat in i min trygghetszon. För alla människor kanske inte är värda att se ens sårbarhet. En del människor klarar inte av tyngden. Några andra ser mitt mod och uppskattar det jag delar. Jag har varit med om att människor har sprungit vidare med saker jag delat och då vet jag sedan att denna person inte ska få veta mer av innersta. Jag har saker från mitt förflutna som missbrukar som jag vet att jag inte ska dela med alla. Det är sunt att ha några saker som bara några få vet om.

Bjarne Selin, Stockholm
Jag försöker vara så öppen som möjligt med mina vänner och i mitt fall ingår då att dela känslor. En ärlig och riktig kommunikation bygger på att man kommer med hela sig. Jag har några som jag delar hela mig med, och det är de relationerna som blir mest viktiga. Ofta är det så att om jag berättar om mig och sedan lämnar rum för mina vänner så berättar de om sig. Många tror nog att killar är sämre på prata känslor än killar, men jag och flera av mina killkompisar är ganska bra på det. Både min löpargrupp och min bönegrupp är exempel på sammanhang där vi vågar vara sårbara inför varandra.