Vilka gränser har ni satt för er familj för att ni inte ska bli för stressade?

Mia och Samuel Sjöö:

– I början av veckan går vi igenom almanackan tillsammans. Där kollar vi veckans schema och aktiviteter. Om det är så att någon har en aktivitet eller ska gå på något evenemang som inte den andra känner till, så kollar vi med varandra att det är ok.

En viktig tanke som vi försöker leva efter är att lämna jobbet på jobbet, och ta vara på vår lediga tid med familjen. Med dagens teknik jobbar många 24-7. Man är ständigt uppkopplad eller går och tittar i sin mobil om det har kommit någon ny information i någon chatgrupp.

Vi tror det är viktigt att koppla bort arbetet när man är ledig. Vi har som en regel att vi alltid äter middag tillsammans. Inga mobiler får närvara vid måltiden.

Anna och Johan Grundin:

– För oss är det viktigt med familjetid men också egen tid. Ambitionen är att bestämma vissa vardagskvällar som ”Johans” och ”Annas”. Tanken är att den ena sköter markservicen; skjutsa/lämna, middagsfix och nattning, medan den andra kan sitta kvar på jobbet, träffa kompisar, träna. Det är dock inte alltid ambitionen uppnås.

Tisdagar är vår aktivitetsfria kväll där vi alla landar hemma, steker pannkakor och gör läxor tillsammans. Det är viktigt att få till de små stunderna med träning, komma i säng helst innan kl 22:30, få barnen till att hjälpa till hemma så det går lite smidigare allting. Vi försöker att inte maxa helgerna för att vi behöver alla ”bara vara” också.

Stefan och Lillemor Claar:

– Vi är nog inte alls så strukturerade på detta område. Faktum är att vi inte har några fastställda överenskommelser, trots att vi lever ett liv med ganska hög påfrestning. Det är väl en svaghet hos oss. Men vi ser på varandra när den andra parten är stressad. Vi läser av varandra ganska bra. Då varnar vi varandra och försöker stötta och uppmuntra att hämta andan. Stefan paddlar gärna kajak ensam i skärgården eller vistas i naturen. Det händer att jag när jag är stressad försvarar mig med att ”det är en period nu”. Då brukar Lillemor säga att det har jag hört förut. Eller fråga varför det inte är någon paus mellan perioderna. Men vårt sätt att stödja varandra när det behövs på ett särskilt sätt, har nog betytt väldigt mycket under de 39 år vi levt tillsammans som makar.