Det blev så tyst. Så beskriver många par hur det känns hemma, efter att de vuxna barnen har flyttat. Under de rushiga småbarnsåren har man kanske sett fram emot tiden när de ska klara sig lite mer själva. När man som vuxen ska få lite mer frihet. Men när den väl kommer är det inte alls säkert att det är så enkelt, menar parterapeut och sexolog Hanna Möllås.

– När man uppfostrar barn har man en så konkret, handfast och tydlig roll i livet. En person sa nyligen att när barnen försvann var första gången jag på riktigt frågade mig vad som var livets mening.

Den nya situationen kan också innebära slitningar i relationen. Hanna Möllås möter ibland par där man ser helt olika på hur man vill leva livet med vuxna barn.

– Den ena parten vill helst fortsätta serva och hjälpa barnen så mycket det går, även fast de är utflugna. Man vill sitta barnvakt så mycket som möjligt och hittar på tillfällen för barnen att komma hem. Den andre känner att nu kan det räcka och är sugen på annat.

Att längta efter olika saker i kombination med att det gemensamma uppdraget att dagligen fostra barn försvinner kan göra att många par hamnar i kris.

För att förebygga att det blir så, kan det vara bra att vara lite beredd, menar Hanna Möllås. Om man vet om att man den här tiden är extra sårbar, både i sin person och i sin relation, kan det vara lättare att hantera känslorna. Ett annat sätt att förbereda sig för förändringen är att man börjar drömma tillsammans, helst flera år innan barnen är vuxna.

– Prata om hur ni vill ha det sen, och fantisera i förväg om vad ni vill göra tillsammans. Kanske kan ni börja spara till en resa, kanske ska leta upp en kurs i kinesiska, eller skaffa er en kolonilott!

Läs mer: Gå i parterapi – långt innan ni får en kris

Även om barnen behöver sina föräldrar, även när de blir vuxna, är det sunt att faktiskt bestämma sig för att ägna sig lite mer åt sin partner nu när man kan, menar Hanna Möllås.

– Jag tycker att parrelationen är värd att satsas på efter år av anpassningar för barnens skull. Gör det som får er att må bra. Om ni till exempel har lust att sälja huset för att ha råd med annat, gör det! Bo inte kvar bara för att barnen ska få plats när de kommer hem en gång om året, till jul.

Om man använder de nya förutsättningarna till att faktiskt satsa på varandra, kan relationen få ett lyft. Hanna Möllås har mött flera par som berättat om hur de blev passionerat förälskade i varandra när barnen flyttade hemifrån.

– En del vaknar liksom upp efter att knappt ha sett varandra och tänker ”men där är ju du”. Man blir påmind om varför man en gång valde varandra och vissa väljer faktiskt att förnya sina äktenskapslöften.

För visst har livet mening, även efter att barnen flyttat ut.

– När man får mer tid kan man ju engagera sig i andra, utanför familjen. Kanske kan du göra en insats i kyrkans second hand-butik, eller hjälpa någon som är ensam.

Men det gäller också att vara vaksam. Många i den här situationen är så rastlösa att man kastar sig in i massor av nya åtaganden. Sedan upplever man stress, vilket inte heller är bra för relationen.

– Kom ihåg att ni ska finnas till för varandra. Det är också en del av livets mening.

Läs också: Jag orkar inte med min man längre – vad ska jag göra?