Anonyma läsarfrågan:
Jag är mamma till en nioårig tjej, som pratar om att döpa sig. Hon säger att det är för att hon vill vara kristen, men jag är lite rädd att hon mest gör likadant som sin kompis som är lite äldre. Visserligen har vår dotter gått i söndagskolan sen hon var liten och vet mycket om Gud och Bibeln, men hon har också lätt att falla för grupptryck. Själv döpte jag mig när jag var tio år och har i efterhand önskat att jag hade förstått mer av dopets innebörd. Samtidigt som jag skulle önska att min dotter väntade lite är jag rädd att vi missar tillfället.Tänk om hon inte kommer att vilja döpa sig senare om vi säger nej nu? Hur ska vi göra? /”Kristen mamma”
Psykologen svarar:
Jag tycker att du ska vara glad över att er dotter vill bli döpt och inte se det som ett problem. Det vanligaste problemet bland kristna föräldrar som jag möter är det motsatta, då deras barn har lite eller inget intresse av Gud och kyrkan.
Er dotter har ju gått i söndagskolan och vet vad kristen tro handlar om. Hon har också ett fullt tillräckligt motiv till att hon vill bli döpt – hon vill vara kristen. Även om hon, precis som du, kanske inte förstår dopets hela innebörd.
Under ett par generationer har det skett en stor positiv förändring när det gäller den syn vi som vuxna har på barn. Vi lyssnar i dag mer på barn, tar mer hänsyn till vad de tycker, tänker, känner och vill.
Vi har FN:s barnkonvention som lyfter barns olika rättigheter. En rättighet i barnkonventionen som vi uppmärksammat alldeles för lite är just barns rätt till en andlig utveckling.
Jesus har samma uppfattning som FN – Barn har rätt till en andlig utveckling. Han säger att Guds rike tillhör barnen. Vi måste alltså inte ha en viss ålder, en viss intellektuell mognad eller förmåga till djupare andliga reflektioner för att ha del i Guds rike. Jesus kritiserade lärjungarna när de hindrade mammorna att komma till honom med barnen för att han skulle ta upp dem i sin famn och välsigna dem.
Även i dag verkar det ibland som att vi tycker att en vuxen, mogen, mer nyanserad och mindre svartvit tro skulle vara mycket bättre än ett barns lite enklare och mer naiva tro. Då tror jag vi är fel ute. Om vi hindrar eller avråder våra barn när de efter moget övervägande säger att de vill bli döpta tycker jag att vi hindrar dem från att komma till Gud.
Jag tycker att ni ska respektera hennes önskan, men också säga att ni under tiden fram till det planerade dopet tänker kolla så att hon inte ångrat sig. Bara om er dotter är mycket osjälvständig och i det mesta vill efterlikna och göra precis som sin kompis bör ni avvakta med att låta henne döpa sig.
Alf B Svensson
psykolog
