Mikael och Agneta Hallenius - motsatserna som blev oskiljaktiga

Vardagsliv Så träffades vi

“Det fanns inte en tanke på att vi skulle kunna bli ett par!”

Han vill synas, hon vill vara i fred. Han konfronterar, hon lyssnar. Men för 29 år sedan förde ett gemensamt projekt dem samman och sedan dess är de oskiljaktiga. Dagen träffar Agneta och Mikael Hallenius, pastorspar i församlingen Mötesplatsen i Örebro.

Agneta Hallenius avskyr att bli intervjuad. Hennes man Mikael har övertygat henne om att berätta om deras kärlekshistoria för Dagen men han glömde en detalj: Att intervjun också ska filmas.

– Neej! utbrister Agneta när hon får veta. Och så vänder hon sig till Mikael:

– Visste du om det här?

Han svarar svävande. Kanske går den här incidenten på charmkontot – ett begrepp som paret flitigt använder. Agneta går motvilligt med på att bli filmad. Mikael däremot trivs framför kameran. Bilden är talande för paret.

– Man brukar ju säga att ”opposites attract” och det är verkligen sant för oss, säger Mikael, vänder sig till Agneta och gör en uppräkning.

– Jag är hetsig, du är lugn. Jag ser stora bilden, du är noggrann. Du lyssnar, jag konfronterar. Jag älskar att synas och höras, du vill vara i fred.

Agneta nickar instämmande.

– Ja, har vi några likheter över huvud taget? frågar hon skämtsamt.

En tydlig likhet är att Agneta och Mikael delar samma passion för församlingen. De har planterat två församlingar tillsammans. Först Malmö Vineyard och sedan Markuskyrkan i Borlänge. Första gången de möttes var också i ett församlingssammanhang. Agneta var 26 år och ledare i Filadelfiakyrkan. Mikael var 18 år och relativt nyfrälst. De fick uppdraget att leda församlingens kristendomsskola tillsammans.

– Vi klickade väldigt bra direkt och blev ett bra team. Jag hade ingen aning om vem Mikael var innan, jag hade lyckats missa honom.

– Ja, det är nästan ett under i sig, fyller Mikael i, som inte är känd för att vara den tystlåtna typen.

– Jag tror att Gud bevarade mig från att se Mikael för om jag hade mött honom som 16-åring när jag var ungdomsledare hade jag haft svårt att se honom som en jämbördig kollega. Han hade mer blivit en tonårskille som jag skulle ta hand om.

Agneta och Mikael började leda kristendomsskolan ihop, men var i början bara vänner.

– Det fanns inte en tanke på att vi skulle kunna bli ett par, kommenterar Agneta.

Men så småningom kom kärlekstankarna ändå smygande. Eftersom Agneta och Mikael umgicks i princip varje dag och för det mesta kom tillsammans till olika event, började folk i deras omgivning se dem som en enhet.

– Inför min student frågade min pappa om vi skulle räkna Agneta till familjen och det var där någonstans som jag förstod att vi kanske var mer än vänner, berättar Mikael.

– Ungefär samtidigt tänkte jag: Skit, jag är ju kär i honom. Men jag brottades med ideal, som att han både var yngre och kortare än jag.

Mikael hade inte alls samma tankar.

– Jag tänkte nog att jag var oemotståndlig och att Agneta drogs till mig.

– Samtidigt hade jag börjat få känslor för Agneta. Det jag framför allt fastnade för var att hon var en sådan Gudskvinna.

Så kom det kritiska ögonblicket när Mikael skulle ta det stora relationssnacket. Han förberedde sig väl, hade tänkt ut i detalj vad han skulle säga. Mikael och Agneta hade umgåtts under kvällen, kollat på film och ätit kladdkaka.

– Då blir jag helt blockerad och får bara ur mig: Om du vill ha mig så får du mig.

Och vad svarade du Agneta?

– Att jag måste tänka.

Mikael gör en teatralisk gest för att förstärka sina ord.

– Då höll jag på att dö. Det var typ värsta stunden i mitt liv.

Men det blev bra till slut. Och när Mikael och Agneta väl bestämt sig för att de skulle vara ett par gick resten snabbt. I februari 1991 blev de ett par, förlovningen skedde i september och sedan blev det bröllop i april året därpå.

– Ingen av oss är så mycket för myspys – prinsessbröllop på landet, så när vår vigselpastor Hans Johansson sa att han drömt om att kunna ha en vigsel i en förmiddagsgudstjänst kände vi att det var perfekt, berättar Agneta.

– Vi gick igång stenhårt. Det var ju värsta evangelisationstillfället! Rätt in i kyrkan! fyller Mikael i.

– Vi stod i dörren och hälsade alla välkomna, sedan var det vanlig gudstjänst fast med vigselakt. Ingen av oss ville ha en stor fest så vi bjöd på sallad och tårta i kyrkan och sedan åt vi middag med familjen.

Bröllopsdagen känns representativ för det livet Mikael och Agneta valt att leva. Församlingslivet är livsavgörande, det inre livet viktigare än det yttre.

Läs också: Andreas och Lina Nielsens första dejt – i en cab

 

Paret Hallenius verkar samspelta och det känns äkta när de säger att de aldrig haft någon kris i sitt äktenskap. Deras inställning till äktenskapet är att det är så Gud har tänkt det. De försöker inte förändra varandra utan tittar på varandra och inser ”Så här gifte jag mig.” Dessutom säger de att de är ganska krassa och att de blivit bra på att prata.

– Eftersom vi är så olika, som två planeter har vi lärt oss att vi behöver prata om allt. Men sen finns det saker som vi aldrig löser. Som att jag gillar att äta långa middagar …

– Och jag gärna vill ha ett piller att äta så att jag slipper laga mat, fyller Agneta i.

Både Agneta och Mikael jobbar mycket, men deras lediga helger är heliga. Då har de utvecklat en förmåga att göra absolut ingenting.

– Ofta fyller människor fritiden med projekt och då blir även fritiden invaderad av måsten. När vi är lediga går vi i pyjamas, fyller en stor skål med bilar och polly och kollar på film. Vi skäms ingenting, går bara runt hemma och drar.

– Det är inte svårt att knarka tre Premier League-matcher på rad, säger Agneta och ler drömskt.

– Ja, och sedan beställer vi en pizza på det. Det kan inte bli bättre, ler Mikael.

Förutom församlingen är fotboll ett stort gemensamt intresse för paret Hallenius. De följer ÖSK och Newcastle.

– Två skitlag, vi lider tillsammans, kommenterar Mikael.

Agneta och Mikael Hallenius har ofta äktenskapsrådgivning med par. De brukar betona att äktenskapet är att tjäna den andra och att ge upp rätten att hela tiden ha rätt. Det har fått det egna äktenskapet att hålla i nästan tre decennier. Dessutom har de roligt ihop.

– Vi började ju med att vara goda vänner och ur våra gemensamma intressen har kärleken vuxit, avslutar Mikael Hallenius.

Agneta håller med och är glad att intervjun är över.

Läs också: 12 tips när du ska på dejt

 

Fakta: Familjen Hallenius

Mikael född 1971, Agneta född 1963, barnen Josephine, född 1994, Ludvig född 1996 och William född 2000. De två äldsta barnen har flyttat hemifrån. Kvar i huset i Örebro bor Mikael, Agneta och William.

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS