Min fru undviker mig, vad ska jag göra? Visa

Min fru vill skiljas, vad ska jag göra?

Relationsproblem Skilsmässa Kris i förhållandet

Livet rasar samman, skriver frågeställaren.

Hej! Min underbara fru, sedan mer än 15 år tillbaka vill skilja sig och just nu upplever jag hur livet rasar samman.

När jag ser tillbaka på våra år tillsammans inser jag att jag på så många sätt har mig själv att skylla. Jag har inte alls gjort vad man behöver göra för sin fru. Jag har haft kontrollbehov, ofta varit trött och irriterad och tagit henne för given.

När vi nu, enligt henne, står vid vägs ände är jag beredd att göra allt, men hon säger att det är för sent. Jag mår otroligt dåligt och sover inte på nätterna. Jag har lyckats få henne att gå med mig i parterapi, men hon går dit motvilligt och jag har inte mycket hopp.

Som det är just nu kan vi inte samtala längre, hon undviker mig och ser till att vi har olika tider i hemmet och med barnen. Vad ska jag göra, jag står inte ut?

Christina svarar: Din förtvivlan och ångest skär igenom brevet. ”Hon får inte lämna mig!” Och ändå är du helt klar över varför hon vill göra det. Säkert har hon sagt flera gånger förut att hon inte orkar längre, men så har hon ju ändå stannat kvar och du har kunnat tänka att det nog inte var så allvarligt. Men den här gången är det på ett helt annat sätt. Hon har stängt dörren för dig, gjort sig onåbar för dina böner och tårar.

Så bra att ni fått tid för parsamtal. Det är förstås ingen garanti för att hon ska ändra sig, men det kan hjälpa er att nå fram till varandra igen. För har man barn ihop behöver man kunna prata med varann. Och de femton år ni haft tillsammans utgör en avsevärd del av era liv, det är av stort värde för er alla om ni kan se att det inte varit en bortkastad tid, utan innehållit både ljus och mörker. Just i uppbrottstider blir det inte sällan så att man bara ser det ena eller det andra.

Kan det vara så att du även tidigare sagt att du ska bättra dig, bli en trevligare person att leva med? Men så har allt ramlat ner i samma gamla hjulspår igen och du har åter blivit kontrollerande och grinig. Det kan vara så att hon inte längre litar på att du kommer att stå för det du lovar. Att hon lovat sig själv att inte en gång till låta sig luras att stanna kvar för att du lovat bättring, fast det bara höll i en vecka eller två.

Om hon ändå vill genomdriva att ni flyttar isär, kanske ni kan komma överens om att ingen av er inleder någon ny relation, åtminstone inte inom en alltför snar tid, utan låter den relation ni har få ”stå på vänt” en tid. Se om något nytt kan växa fram ur kaoset. Det händer faktiskt ganska ofta att det gör det.

Läs mer: Bör vi separera på prov?

Om du ska få en ny chans är det förmodligen så att du får räkna med att det tar lång tid innan din fru vågar tro att du menar allvar, att du inte bara lovar en massa i en stund av panik, utan att du verkligen på djupet vill förändras. För det är en process som kräver uthållighet och viljestyrka. Dels får du kanske inte så mycket bekräftelse som du tycker att du är värd, för att din hustru inte litar på din långsiktighet. Dels handlar det om att du behöver vilja förändras, oavsett om det leder till att hon vill stanna eller ej. Att du försöker bli den person du innerst inne vill vara. Inte att du anpassar dig och försöker bli den du tror att hon vill att du ska vara. Även om de båda önskebilderna säkert är ganska lika varandra.

En sådan djupgående förändringsprocess behöver tid och kräver mod. Det är ofta värdefullt att ha någon som följer en längs vägen, kanske en själasörjare eller terapeut. I samtal kan man få hjälp att se och hantera sina inre befästningar, de som gjort att du till exempel reagerat med avund och vrede när din fru haft trevligt med andra. Sådana reaktioner bottnar ofta i djupa sår vi har, där vi saknar tillit och trygghet, men i stället för att tillstå det, börjar utöva makt och kontroll. Så tar rädslan greppet om relationen, och det är alltid destruktivt. Men det du nu eftersträvar är att våga visa kärlek och omsorg.

Att börja ge i stället för att begära. Att släppa kontrollen känns förstås riskfyllt, men det är egentligen tvärtom. Det är att våga säga sitt ja till livet och kärleken.

Läs mer: Helena och Peter gifte om sig efter 17 år som skilda

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS