Mia och Samuel Sjöö
– Vi tycker nog båda att vi har relativt lång stubin. Det kan nog hända att gubben blir lite trött på diskussionen och går därifrån. Men detta är väl ett rätt manligt fenomen? Vi tror att alla relationer går igenom tuffa perioder emellanåt, och då kan det vara bra att rensa luften. Samtidigt måste man vara noga med att säga förlåt och kunna gå vidare. Det är okej att gräla och till och med höja rösten mot varandra ibland, men vi tror att man ska vara noga med att välja sina tillfällen.

Stefan och Lillemor Claar
– I övre tonåren hade jag, Stefan väldigt kort stubin. Jag tände fort och försvarade mig med att jag var rödhårig och att då har man ett sådant temperament. Lillemor, som jag hade börjat sällskapa med, gav mig en bok med titeln ”Behärskad av Anden”, så det var ganska tydligt vad hon tyckte. Till slut kom jag till en punkt då jag insåg att detta inte var okej. Jag behövde be om förlåtelse. Faktum var att det innebar en radikal förändring. Jag har inte haft återfall sedan dess. Nu är det jag som har kortare stubin, säger Lillemor men Stefan har en lugnande effekt. Vi blir arga på varandra emellanåt, vilket vi inte tycker är konstigt. Ibland höjer vi rösten, även om det inte är att föredra. Då händer det att vi säger, ”nu pratar vi lugnt om det här”. Sedan går det bättre.

Emilia och David Sundström
– Vi brinner nog av båda två, men vi sätter liksom vår ilska under skeppan. Går åt varsitt håll och är tysta och stämningen blir tung omkring oss. Det som är dåligt när man gör så är att det blir mycket tid för spekulation. Är den andre sur på nåt, eller är den bara trött? Det som är bra är att man inte säger så mycket oöverlagda saker till varandra. Det värsta jag har sagt till min man är en gång när jag kallade honom för ”skitstövel”. Men då fick vi å andra sidan verkligen prata ut sen. Ilska behöver uttryckas på olika sätt.